Jag försöker känna in känslan, bara tycka om den.. Tillåta mig att sköljas över av den som en våg varje gång den slår emot mig. Oftast är jag inte beredd, vet inte hur jag ska hantera den. Den kommer aldrig smygande utan bara plötsligt, det känns som om hela världen skakar.. Men ibland kan jag också fyllas upp och det känns som om jag ska spricka, hur det skuttar och bubblar inombords. Vet inte hur länge till jag står ut, jag trodde det skulle vara enkelt, enkelt att bara vänta..
Men jag har nått en punkt där så mycket kan gå fel, där det som är osagt kan vara bättre än det som sägs. Jag försöker klamra mig fast vid mitt lugn, vid tanken på att det ordnar sig, trots att det bubblar inom mig varje gång.. Jag är så rädd att förlora, förlora det som är fint och det som jag ännu inte har.. Våga för att vinna, men samtidigt vänta för att vinna… Tålamod, inte förhasta sig, inte kasta sig ut i intet och lita på att jag överlever, för kanske gör jag det.. Men kanske gör jag det inte.. Att låta fågeln flyga men inte för långt, att lita på att den kommer tillbaka när jag ropar på den, att jag ger den frihet att flyga var den vill, och att det enda den vill är att flyga hem..
Det bubblar inom mig, och jag vet inte hur länge till jag kan stå emot. Vet inte hur långt tid som är nog, vad som är värt. Samtidigt som jag vet att det är värt allt, att dela är att leva och att leva är att våga. Att våga gå emot en norm som säger åt mig vad som är rätt och fel. Allt jag kan lyssna på är känslan, känslan som snart tar överhand, som om jag inte längre kan lägga band på mig själv. En ivrig längtan som växer sig allt starkare, en längtan efter den dröm som är så nära att jag kan snudda vid den, att hoppas och våga tro. Men än så länge vågar jag inte hänge mig åt känslan, jag vågar knappt hoppas, jag har stängt in mig i ett vakuum.. Kanske kanske ser jag en öppning, kanske är det bara en illusion. Kanske bygger jag upp mitt hopp kring något som egentligen inte finns där, som aldrig funnits men som jag så innerligt vill ska finnas. Är det bara en dröm alltihop?